micaela lundberg

Fick samtal idag från Norge. Dom hade inte hittat några kromosomfel på barnet utifrån provet de tog på moderkakan. Då blev det ännu mer bekräftat att allt bara var otrolig otur. Sjukhuset från stan ringde också och vi bestämde datum för att sätta igång allt. Blev nästa vecka som vi trodde. Allt känns bara så konstigt. För en vecka sen gick man runt och bara funderade på vad det var för kön och vilket datum man skulle få. Nu en vecka senare har det bara brakat samman. Är helt slut i huvet hela dagarna. På nätterna drömmer man mindre trevliga drömmar. Utåt visar man sig stark, men på insidan så finns det bara vrede, och mest sorg. Man skriker och gråter inombords, men det känns aldrig bättre. Jag vet att det är okej att visa känslor, och särskilt nu, men av någon anledning så kan jag inte. Vet inte hur jag ska bete mig eller någonting. Försöker bara hitta på saker hela dagarna så man ska slippa tänka på allt. Men med tiden så lär man sig nog hur man ska bearbeta allt..