micaela lundberg

fick en kallelse tidigare i veckan om att jag skulle på specialistmödravården idag halv tolv. tyckte det var så mysko för ingen har ringt om det, och det stog inget om vad det gällde på kallelsen. Pallrade mitt arsle dit idag iaf och trodde att det var någon rutinundersökning efter infektionen jag hade. Det visade sig att de hade fått svaren från obduktion på min älskade Casper. Tydligen så var det inget kromosomfel, eller någon utvecklingsstörning. Läkarna sa också att om man har oturen att det händer en gång, så händer det inte en igen, och det känns skönt att veta ! Det visade sig att när urinvägarna och blåsan utvecklades så hade det inte bildats något "rör" mellan urinblåsan och urinröret. Blåsan hade då blivit för stor så den hade också börjat trycka de andra organen uppåt i kroppen. I övrigt var han ett friskt barn. Det är sjukt att ett sånt litet fel kan ställa till med så mycket. Att det kan orsaka så mycket smärta. Sitter och tänker och hoppas på att han själv inte led av det för mycket. Det gör så ont att tänka på det. Hade det inte blivit såhär så hade hans beräknade födelsedatum varit nu i Juli, den 30:e. Så svårt att tänka sig att man egentligen skulle varit megastor nu och bara vänta på att han skulle komma till världen. När man fått se alla papper om vad de fått fram på obduktion så känns det som att vi ändå gjorde det rätta valet att avsluta allt. Han hade ändå inte kunna överlevt efter förlossningen om han ens hade klarat sig tills dess... Känns sjukt att man ska behöva vara med om något sånt här. Man får försöka igen och hoppas på att det går bättre nästa gång. Saknar den lilla kraken som tusan, och nu är det bara att vänta på att kuratorn ringer och säger att hon fått bilderna som fotografen tog på sjukan.. Mammsen och Pappsen tänker på dig, våran egna lilla ängel <3